Bli inte rädd om du tittar ut, det är bara jag utanför fönstret

Mobilupdate!

Jag vet att du tänker att jag är lite småtwisted och galen, men du vet inte hur det är om du inte känt såhär själv! Jag försökte verkligen ta igen lite plugg ikväll. Jag halkade efter innan jul för jag tapetserade mitt rum med bilder av L, dels tog det lite tid att välja ut bilderna och sedan att sätta upp alla på fondväggen. De är 8x15. På de andra väggarna hänger ingenting, de är bara vita, ingenting får ta fokus från henne där inne.

Den där väggen gör mig så lycklig. Vi ligger och tittar på varandra varje kväll. Och det här vet ingen men ibland väljer jag en bild som jag pratar med. Hon har så många olika miner så jag kan välja samtalsämnen utefter hennes humör. Hon har världens finaste röst, ni kan inte föreställa er.

Så hur som helst, jag ligger efter i skolan eftersom Väggen var viktigare och jag försökte plugga. Men. Linda loggade in på MSN. Jag var tvungen att skriva något. Jag skrev hej.

Det visade sig att hon var ledsen för att en av våra lärare inte ger henne det betyg hon förtjänar! Nu kokar jag av ilska igen! GE HENNE MVG FÖR I HELVETE!

Vad skulle jag göra? Hon är ledsen, hon behöver mig. Hon vet bara inte om det riktigt än.

Så nu ligger jag här ute, påpälsad, i kylan i hennes trädgård. Jag slutade ha känsel i smalbenen för länge sen men jag måste bara se att hon lyckas somna och sen ska jag dra mig hemåt igen.

Jag ser dig när jag blundar

Titta på henne. Är hon inte vacker? Hon hade färgat håret idag. Ljusare. Det var så fint, jag såg det direkt. Jag tittar alltid så noga. Jag sa att hon var fin och hon försökte att inte göra en stor grej av det men jag tror att hon blev smickrad. Någonstans långt inne älskar hon mig också, jag bara vet det. Den vetskapen är det enda som får mig att stiga upp på morgon. Hon ska bli min.

LINDA, JE T'AIME

Hej. Jag vet varken ut eller in längre. Det går en tjej i min klass, Linda. Hon är underbar. Jag får nästan tårar i ögonen bara jag hör hennes namn, det klingar så vackert. Linda. Det smärtar mig oerhört att hon inte är min, hon vet nog inte ens att jag existerar men jag tänker på henne jämt och ständigt. Jag vill att hon ska må bra, att hon ska vara trygg. Det spelar ingen roll om hon vet eller inte.

En dag följde jag henne hem från skolan, gömde mig bakom en tidning med kikhål på tunnelbanan och sedan smög jag i buskarna utan att tappa henne ur sikte tills hon kom till ytterdörren. Jag tänkte faktiskt gå hem därefter men av en gripande oro att hon skulle halka i duschen stannade jag kvar utanför i trädgården. Det var november och jag frös men Lindas säkerhet måste gå före allt. Det föreföll sig så att jag hade kikaren med mig (slump eller ödet, jag kallar det tur!) så jag la mig och tittade på henne när hon tog en dusch, tänk om hon skulle ha ramlat och ingen kunnat hjälpa, jag skulle aldrig ha kunnat förlåta mig själv!

Vad ska jag göra för att få henne att förstå? Få henne att uppmärksamma mina rop på kärlek. Jag vill bara få vara med dig, Linda. Se mig, hör mig, känn mig. Jag vet att du gillar Winnerbäck. Jag vet allt om dig. Jag älskar dig.