En liten smygtitt på mitt fotoprojekt om Linda. Hon var på väg ut en lördagkväll nyligen och diskret men kvick som jag är knäppte jag ytterligare ett par bilder.
Det har redan gått en fjärdedel av det nya året. Jag har inte kommit någonvart. När jag träffade Linda och omedelbart visste hur jag kände lade jag upp en tidsplan. Vi skulle bli tillsammans någon gång i slutet av förra året och ungefär nu skulle vi börja prata om förlovning. Kanske ett tidigt sommarbröllop rent av. Jag vet att vi hör ihop, jag kommer aldrig älska någon annan.
Men vi har inte kommit någonvart på min förhållande-tidslinje. Jag blir så frustrerad! Varför är hon inte min? Jag är så galen av längtan efter Linda!
Tanken på henne tillsammans med någon annan gör mig galen. Vid lunch för någon vecka sedan nämnde hon någon kille och så fort jag kom hem skällde jag ut väggen för hennes nonchalans och otrohet! Hur kan hon göra så mot mig? Om jag träffade på den där idioten som definitivt inte förtjänar henne så vet jag inte vad jag skulle göra. En första impuls skulle ju vara att slå till honom hårt i nyllet. Nästa tanke är att sikta på skrevet.
Linda, bli min!
